Trasmattor av jeanstrasor

Ann-Helen EskilssonI återvinningens tidevarv har jag utökat mitt sortiment med nya, hemvävda trasmattor av begagnade jeans. Oftast väver jag in färgade ränder i jeansmattorna som skapar kontrast till helheten.

Efter att ha vävt 'vanliga' trasmattor föddes iden att även väva av redan använda jeans, vilket visade sig bli en stor succe. Jeansen ska först befrias från sömmar, fickor och blixtlås innan jag klipper remsor av det som finns kvar av tyget, därefter plockas jeansremsorna in och slås med kraftiga slag in den väl spända varpen. Mattorna vävs i tekniken tuskaft och de välslagna trasmattorna ger en stadig kvalite som gör att de kommer att kunna avnjutas i många, många år. Då jeans består av denim som är ett kraftigt tyg och många nyanser blir den färdiga jeansmattan både slitstark och vacker att titta på. De inslagna färgade ränderna blir en fin kontrast till de blå nyanserna. Se Galleriet.

Jag väver gångmattor som är 70 -75 cm breda och gärna på beställning, då kan du önska färg på randningen och själv bestämma längden på din matta. De är av högsta kvalite och ligger stadigt på golvet.

För närvarande finns ett tiotal nya jeansmattor i lager men i galleriet finns många exempel på olika trasmattor jag vävt. Hör av dig för mer information om du är intresserad. Mina mattor säljer jag till vänner och bekanta och på marknader, men finns även att köpa på Svensk Hemslöjd i Stockholm och Hemslöjden Ångermanland i Härnösand. En matta fanns också införd i tidskriften 'Hem och Antik' (nr.5 2008)

Ann-Helen Eskilsson - väverska

Som liten fascinerades jag av de många och långa trasmattorna som låg på golvet hos mina morföräldrar i Tornedalen. Drömmen att själv skapa egna trasmattor vaknade i tidig ålder, men blev inte verklighet förrän långt senare. Hela min uppväxt och liv har varit kantad av all slags hantverk som stickning, virkning och att sy i lappteknik. Många överkast, dukar och pannlappar har genom årens lopp producerats. Vävningen har idag tagit överhanden och när jag inte tjänstgör som grundskollärare väver jag. Mitt hopp är att det ska bli mer vävande och mindre skolarbete i framtiden.

Trasmattans historia

Trasmattor har funnits i svenska hem sedan någon gång i slutet av 1700-talet, kanske ännu tidigare. Då låg mattorna i de finare hemmen, de enklare hemmen hade granris eller halm på golvet. Textilier var dyra och fick inte slitas hur som helst. Till fest hängdes de upp på väggarna som dekorationer, att lägga dem på det smutsiga golvet var otänkbart. Trasmattona ansågs vara fina nog att ligga i salongerna och inte i köket som man skulle kunna tro. Till allmogen kom trasmattan först under 1800-talets senare hälft. Anledningen till att trasmattorna lyste med sin frånvaro i de vanliga hemmen var att det var svårt att få tag på trasor, då kläder användes och lappades in i det sista samt en stor ovilja att kliva på textilier. Inte förrän vid sekelskiftet 1900 blev det genom industrialiseringen vanligare med mattor i enklare hem. Det var vid denna tidpunkt allt vanligare att kvinnan skulle ha vävt ett visst antal mattor till hemgiften.

Trasmattan var tecken på rikedom och välstånd och det blev status i att ha så många och så fina mattor som möjligt. I det hårda slitet, smutsen och fattigdomen blev mattorna något skönt och vackert, något att fästa sina drömmar vid. Enbart kvinnorna vävde och de lade ner hela sin själ i randningen. Mödrar lärde ut vävkonsten till sina döttrar när de var omkring 14 år och kunskapen gick i arv generation efter generation. Så är det fortfarande, för det mesta jag kan, har min mamma lärt mig.